Oktober är månaden för Skrivandets hjärta

Varmt välkommen till ”Skrivandets hjärta”- en möjlighet att fördjupa din andra sida av myntet – skriva och läsa är ju två sidor av samma mynt.

På den här kursen får du möjlighet att kombinera de bägge och dessutom lära känna skrivarvänner för ömsesidigt och generöst utbyte. Se nedan och läs mera här om filosofin bakom och om ett sätt att utveckla ditt eget och andras skrivande.

Datum
lördag 15 okt kl 9.15 – 16.30 – introduktionsdag, IOGT-huset, Bantorget 5, Lund.

Arbete hemma i mellantiden och kontakt via nätet, cirka 6-12 timmar.

lördag 29 oktober kl 9.15 – 16.30 – uppföljningsdag med samtal i grupp, på Bantorget 5, Lund.

Plats
IOGTs kulturhus på Bantorget 5, centralt i Lund, 3  minuter från centralstationen, ev. på Kyrkohuset, Övedskloster, vid andra träffen.

Kurskostnad
3.100 kr. I kurskostnaden ingår fika bägge träffdagarna, utskrifter, ev. digital handledning, stöd för digitalt arbetsrum.

Anmälan till mig på elisabet @ elisabetnorin.se eller 0708 418480. Begränsat antal platser, först till kvarn. Betalning via Swish 0708 418480 eller faktura/bankgiro.

Detta tyckte deltagarna från första kursomgången:

”Den här kursen fick mig att ta tag i skrivandet igen och den muntliga responsen och de samtal som uppstod i den lilla gruppen ändrade min åsikt. Jag vill också säga att jag tycker att du är extra bra på att låta grupper ta sin egen form och att du tillåter tystnad och eftertanke när man sitter tillsammans – att det inte måste ‘fyllas med prat’ för att man sitter i en grupp.”

”Bra planerat med introduktion av alla deltagare. Bra att vi fick texter att respondera på tillsammans i blivande arbetsgrupper.”

”Denna del var superviktig.”

”Gillade strukturen, att utgå ifrån vissa teman för att se på en text. Det gjorde att jag kunde se på min egen text med mer strukturerade ögon.”

”Det bästa var att vi fick så pass bra kontakt i gruppen att vi kunde slappna av och vara kreativa tillsammans.”

THINK TANK Elisabet Norin
Postadress: Bjärsjölagårdsvägen 15
275 95 Sjöbo
tel 0708 418480
Besöksadress: Kyrkohuset,
Öveds kyrkoväg 60-16
Övedskloster
sajt http://www.elisabetnorin.se
blogg http://www.elisabetnorin.wordpress.com
Facebook: http://www.facebook.com/TreEnklaRegler
Twitter: elisabetnorin
Skype: emnorin

 

 

Annonser
Publicerat i Okategoriserade

Magnus Hördegård debuterar med Vägen hem för Benjamin Blå

Magnus1Magnus Hördegård, debuterar i höst med sin roman ”Vägen hem för Benjamin Blå”.

Här skriver han om rastlöshet, kreativitet och om skrivandets orsaker:

För några veckor sedan gick jag runt i vårt hus likt en rastlös pojke utan sysselsättning. Då och då tittade jag ut genom köksfönstret för att se om lastbilen var på gång. Jag kände mig glad och stolt, jag hade arbetat tre höstterminer med min biografiska roman Vägen hem för Benjamin Blå och det var äntligen dags, snart skulle jag få hålla min debutbok i min hand, snart skulle jag få se resultatet av mitt arbete. Så småningom hörde jag lastbilen från Schenker, jag hörde hur bromsarna tjöt och redan innan de hunnit ge ifrån sig sitt pssh-ljud, stod jag vid bakluckan i väntan på att den skulle öppnas. Chauffören hoppade ur sin hytt, klättrade upp i skåpet och rullade så småningom ut en hårt inplastad lastpall. Efter att ha skrivit min namnteckning i rasande fart började jag dra av pallens hårt sittande plast. Tänk att det ska vara så knöligt att få upp ett paket när man är ivrig, plasten korvar sig och tejpen blir till långa snören, omöjliga att dra isär.

OmslagW1Att hålla i en bok med sitt eget namn på omslaget är magiskt. Efter att ha lyft boken ur en av kartongerna drog jag mina fingrar långsamt över bokens framsida för att sedan andäktigt börja bläddra. När jag tryckte näsan mot de alldeles färska bladen tänkte jag: Vad hände? Jag?

Sommaren 2013 fick jag diabetes. När jag så småningom fick veta att sjukdomen berodde på min allvarliga cancer jag haft som liten, började jag skriva. Jag hade ingen plan, ingen synopsis, jag bara skrev och skrev, tisdag och torsdag, vecka efter vecka. Jag gick upp i ottan, drog på mig min neongula fleece utan att duscha för att sedan skriva långt in på kvällarna. Då och då glömde jag bort att äta och jag fick koncentrera mig för att inte missa viktiga datum, saker jag lovat, uppgifter som jag tagit ansvar för. Så småningom började en av mina söner kalla mig Shakespeare, det var hans sätt att tala om att jag, utifrån hans perspektiv, var inne i bubblan väl mycket.

Jag har under många år jobbat deltid som musiker och låtskrivare, att skapa har sedan länge varit en del av min vardag. Tiden då jag skrev boken var speciell, det låter kanske som att jag överdriver, men faktum är att det sprutade av skrivarlust. Till en början handlade säkert mitt bokskrivande om viss bearbetning men det är inte hela sanningen. Jag älskar att vara i bubblan, att hålla på med mina egna projekt. Skapandet ger mig den luft jag så väl behöver för att kunna andas. Jag tror att det är hälsosamt för oss alla, oavsett om det handlar om att skriva ett stycke musik eller om att plantera en blomma i krukan på sin balkong.

Min erfarenhet är att när behovet av att få ur sig något infinner sig, när det börjar pocka på, är det viktigt att ställa sig till förfogande, att säga ja. Det är bara att sätta sig ned och börja helt enkelt. För mig kan det handla om en melodi, en ackordföljd eller en sångtext. Jag känner tydligt när det är dags, jag blir orolig, rastlös och frånvarande och har ofta en tendens att vilja investera i prylar. Som tur är har jag alltid hunnit komma igång innan jag tagit ett lån och köpt både motorbåt och husbil. Dessa inköp skulle stjäla alldeles för mycket av den tid jag med hårt arbete lyckats frigöra.

Efter en termin bestämde jag mig för att skicka in min text till några förlag. Jag var ivrig med att testa om mitt manus höll måttet. Då jag inte ville lägga ut pengar i onödan, skippade jag både lektör och redaktör. Jag hoppades på framgång utan att ta hjälp utifrån.

Under våren väntade jag på svar och det tog en evighet, jag väntade i månader. Svaren jag fick var oftast standardsvar men i ett par av breven tyckte jag mig kunna läsa uppmuntran mellan raderna. Jag blev refuserad av alla förlag utom ett. De erbjöd mig en slags hybrid, förutsatt att jag satsade på en lektör.

Den långa väntan var nyttig. När jag kommande höst började titta på mitt manus igen, insåg jag att jag hade skickat iväg mitt material på tok för tidigt. Det irriterade mig. Men inspirationen fanns kvar, det blev ännu en härlig skrivarhöst. Jag skrev och skrev och bestämde mig så småningom för att satsa på både lektör och redaktör. En författare jag känner tipsade om AC Collin samt Elisabet Norin. Jag fick också tips om Elisabets bok Tre enkla regler finns inte.    

Att anlita både lektör och redaktör är något jag rekommenderar varmt. För min del behövde jag komma vidare, jag behövde någon som tog död på mina darlings, någon som hjälpte mig att få struktur, någon som såg saker där jag själv var blind. Eftersom jag aldrig har gått någon skrivarkurs eller liknande, hamnade min satsning på kontot utbildning. Med facit i hand var det mycket utvecklande.

Mitt manus fick vila ännu en vår men under hösten 2015 skrev jag klart allt. Samtidigt som jag gjorde det sista funderade jag fram och tillbaka gällande hur jag skulle ge ut boken. Jag fick ett par erbjudanden som innebar viss hjälp men bestämde mig för att satsa på egenutgivning, att endast ta hjälp av en distributör. Att ge ut en bok enligt alla konstens regler innebär mycket jobb och det är många beslut som ska fattas, men jag tänker att jag, utifrån mig och min bok, gjorde rätt. Jag känner min bok bäst och jag tycker att det är både roligt och utvecklande att göra allt det jobb som ett förlag normalt gör.

Häromdagen frågade en man mig om det inte var skönt nu när boken är klar. Han gratulerade mig till att jag kunde släppa Vägen hem för Benjamin Blå och börja på något nytt. Jag log för mig själv och konstaterade att mannen i fråga inte hade en susning om att ett nytt arbete med boken just börjat, nu måste alla få chansen att upptäcka min bok.

Magnus Hördegård

 

 

Publicerat i boktips, litteratur | Märkt , , , ,

Workshop: ”Haiku för 7 pedagoger”

WORKSHOP INSTÄLLD!

haikupicAnna Maris, internationellt välkänd haikupoet som skriver på svenska och engelska, leder workshop för dig som vill öva dig i att skriva haiku och lära ut den lustfyllda konsten till dina elever eller kursdeltagare.

”Haiku för 7 pedagoger” är rubriken på hennes workshop. Haiku är den japanska kortdiktformen som sedan 1930-talet spritt sig över den västerländska världen.

Workshopen riktar sig till dig som vill få inspiration för hur man använder haiku i undervisningen. Du undervisar i grundskola, folkhögskola, gymnasiet och SFI, i svenska, engelska, historia, bild eller på lätt svenska eller vill hålla cirklar på studieförbund eller undervisar på kulturskola.

Tid: 18 september kl 14-16.30.
Plats: Kyrkohuset, Övedskloster utanför Sjöbo, (stora huset till höger om kyrkan).

I workshopen får du kunskap om ämnet, verktyg och resurser för att utveckla både ditt eget och andras haikuskrivande. Läs mera här och anmäl dig direkt till Anna.

Workshopen är en del av Litteraturrundan 2016.

Foto: ”Denrael”  CC0 1.0 fri på Creative Commons

Publicerat i Övedskloster, bokfest, haiku, skrivande, skrivarkurs

Två svenska Kultur-Kardashians, medias roll, fel dress code och världsläget

THROWBACK THURSDAY

THINK TANK Elisabet Norin

Söndagsmorgnar är nog våra bästa morgnar här på landet. En normalmorgon är sen, långsam, med frukost och lyxigt prassel med Sydsvenskans helgprenumeration (alla tre dagarnas samtidigt). Läsning, mera kaffe, reflektioner.

Den här morgonen läser jag Marie Petterssons recension av Horaces (han är väl Horace med alla?) nya bok under rubriken ”Grymt, sa grisen” (lördagstidningen). Mannen läser Per T Ohlssons ”När ingen kliver fram” under Opinion (söndagstidning). Vi läser valda stycken högt, delar tankar.

I Per T Ohlssons text som är en analys av det politiska läget, framför allt i Europa, men även med en rejäl sväng till USA, jämför skribenten nutidens instabila nationer och bleka ledare å ena sidan, med det samtida gangsterväldet å den andra (välj väderstreck själv) och med hur det såg ut för några decennier sedan. Obehaget kryper fram ur texten. Världsläget är oroande.

Det handlar dels om vad jag själv just suttit och tydligen parallelldiskuterat utifrån…

View original post 679 fler ord

Publicerat i Okategoriserade

Skriv- och läskursen Skrivandets hjärta är tillbaka!

Den nya kursen, Skrivandets hjärta, som jag lanserade på försommaren blev mycket uppskattad av åtta taggade deltagare. Nu kommer den i ny version i höst!

Vem riktar sig kursen till?
Detta är en kurs för dig som är igång och skriver romaner och noveller. Du vill bli en skickligare författare, mer medveten om dina processer, styrkor och svagheter.

Vad kommer jag att lära mig?
Du kommer att lära dig modeller för närläsning av egna och heartinmargin3andras litterära texter. Läsningen är öppen och prövande men du får även med dig konkreta frågor att använda i skrivprocessen. Du kommer även lära dig ta emot andras läsning, frågor och speglingar av din text. Du får nya tankeprocesser och stöd för lusten och glädjen i skrivandet. Dina nya verktyg och tankemodeller ger dig också riktning framåt för det ännu inte skrivna.

Hur kommer det att gå till?
Kursen sträcker sig över två veckor. Du får en kort introduktion via nätet, därefter kommer du till en första fysisk träff. Inför första träffen mejlar du två texter på max 5 sidor vardera (använd Times 12 pt, 1,5 radavstånd) till mig. När vi ses går vi igenom läsmetoden. I mellantiden fram till andra träffen jobbar du skriftligt med att öva dig enligt läsmodellen. Du får också möjlighet att bolla tankar och infall med dina kurskollegor via en grupp på nätet. Under andra träffen samtalar vi om texterna med vår läsning som underlag. Förutom att du ger och får responsläsning av dina kurskamrater ingår också en skriftlig respons från mig. Under avslutningsdagen deltar jag givetvis i samtalen.

Datum
lördag 15 okt kl 9.15 – 16.30 – introduktionsdag, IOGT-huset, Bantorget 5, Lund.

Arbete hemma i mellantiden och kontakt via nätet, cirka 6-12 timmar.
lördag 29 oktober kl 9.15 – 16.30 – uppföljningsdag med samtal i grupp, på Bantorget 5, Lund.

Plats
IOGTs kulturhus på Bantorget 5, centralt i Lund, 3  minuter från centralstationen, ev. på Kyrkohuset, Övedskloster, vid andra träffen.

Kurskostnad
3.100 kr. I kurskostnaden ingår fika bägge träffdagarna, utskrifter, ev. digital handledning, stöd för digitalt arbetsrum.

Anmälan till mig på elisabet @ elisabetnorin.se eller 0708 418480. Begränsat antal platser, först till kvarn. Betalning via Swish 0708 418480 eller faktura/bankgiro.

Filosofin bakom läs- och skrivkursen Skrivandets hjärta
Att närläsa sin egen text och att varsamt bli handledd av andra i det skapandet arbetet med en text är en gåva. Vi rör oss bort från det personliga tyckandet och sätter texterna i centrum på deras egna villkor. En text är något du gör och sedan har – därför kan vi också prata om den.

Skrivandet i sig är en ensam aktivitet. Vi blir lätt hemmablinda i vår egen text och ser inte vad som kan förbättras. Därför behöver vi ta stöd och få inspiration av läsmodeller och skrivande kollegor. Se och uppmärksamma, lyssna och förstå, spegla upplevelserna och inse att läsningen – bland annat – är skrivandets mål.

Den varsamma närläsningen blir helt enkelt skrivandets hjärta. Utan den – ingen förbättring, ingen utveckling.

Skrivandet i sig bidrar till din och din texts mognande, du lär genom att hålla på. Men med hjälp av de öppna, sökande och känsliga reflektionerna från skrivarvänner stimuleras ditt skrivande. De vidgar och fördjupar och skapar en rörelse framåt. In i skrivandets hjärta.

Frågor? Hör gärna av dig!

Varmaste,
Elisabet

THINK TANK Elisabet Norin
Postadress: Bjärsjölagårdsvägen 15
275 95 Sjöbo
tel 0708 418480
Besöksadress: Kyrkohuset,
Öveds kyrkoväg 16-60
Övedskloster
sajt http://www.elisabetnorin.se
blogg elisabetnorin.wordpress.com
Facebook: http://www.facebook.com/TreEnklaRegler
Twitter: elisabetnorin
Skype: emnorin
***

Publicerat i boksamtal, litterär gestaltning, Skåne, Skrivandets hjärta, skrivarkurs, textsamtal | Märkt , , | 1 kommentar

Gästskribent författare Linda Mankefors om ”Z.I.N.K.”

ZINK_400-193x300Under våren fick jag i uppdrag att redigera Linda Mankefors debut(dikt-)samling Z.I.N.K. för utgivning. Det visade sig vara texter som fick mitt hjärta att klappa lite extra. Inte bara var samlingen väl genomförd och enhetlig i form och innehåll. Den hade också skärpa och fokus som grep tag – mycket beroende på den originella bildvärlden. Min första tolkning blev närmast politisk, i andra omgången en annan, tredje omläsningen öppnade åter för annat … För mig är det en kvalitetsstämpel när texten håller för läsning efter läsning, när textens bilder fungerar associativt och undertexten formerar sig igen och igen. Boken gavs ut nu i juni på WhipMedia och det är fint att få välkomna Linda som gästskribent. Här skriver hon om sitt skrivande och om samlingen texter som fått den fantastiska titeln Z.I.N.K. Varsågod, Linda:

Jag tror på ärlighet, framförallt när det gäller konst. Drar man till med förvrängda sanningar eller slitna uttryck så blir också konsten osann.

Jag tror också på mysterier, ord har egentligen ingen skyldighet att förklara sin mening eller varför de kommer till. Men ska det förklaras, så låt det göras med äkthet. Elisabet bad mig skriva ett inlägg om hur Z.I.N.K kom till. En panik infann sig. För det omedelbart raka svaret är: ”Jag vet inte”. Tre ord som inte utgör någon vidare upplysning.

Men det är förstås inte sant. Det fanns både begynnelse, tanke och utveckling. När jag tänker till, känner efter och motvilligt går på djupen så finns det flertalet sanningar. Den första, sista och ultimata är att Z.I.N.K är född ur smärta. Den är också gjord i smärta.

Från början fanns det ingen plan. Året var 2013 och de första orden kom till vid en sjö. Varje ord och text slog mig i huvudet hårt bakifrån när jag minst anade det, men mest behövde det. Vad som sedan stod på papperet blev en överraskning. Jag skulle ljuga om jag inte medgav att det till en början fungerade som ren terapi.

Kort därefter formades tanken om en genomgående samling texter, med människans inre, yttre och smärta i fokus. Våra våndor över att ens finnas till, över de mardrömmar som finns i vårt inre och som vi ständigt manifesterar genom våra upprepade misslyckanden.

Det höll jag fast vid rätt länge. Men under detta stadium var fortfarande tanken vag, och texterna sporadiska kramper. Z.I.N.K fanns egentligen inte. Arbetsnamnet var ”Ur det djupaste mörker”. Den inledande texten med ursprungligen samma titel är raderad.

Skrivandet hamnade mestadels i dvala hösten 2014. Med dessa ord på en lapp sparkades pappren undan in i en vrå:

”Jag är rädd för att någon ska ta i min hud och det visar sig att jag inte är något annat än en skinnpåse som krackelerar, faller isär, tom inuti.

Inget kvar utom några andetag och damm.

Jag når bara så här långt genom att förinta mig själv, göra mig själv så liten som möjligt, helst knappt existerande. ”

Under tiden fick jag tre noveller publicerade i två novellsamlingar, alla med temat undergång, skräck eller steampunk. Teman som lätt faller mig i smaken. De kittlar fantasin. En apokalyps kan ske på så många sätt bara från sängen till morgonens kaffekopp.

Någon gång under hösten 2015 viskade pappershögen åt mig och tanken på Z.I.N-K föddes, med en handfull gamla texter som grund. Det är inte många av dem som är med i boken men några har envist satt sina hullingar i bläcket. Som påminnelser om svärtan.

Så fort jag fick tanken på Z.I.N.K hade jag klart för mig både början, slutet och i stora drag utvecklingen. Det finns en poäng. Det finns en berättelse. Det finns en uppmaning. Den ytliga historien är inte svår att ta till sig.

Det finns flertalet lager, men det är naturligtvis frivilligt hur djupt man vill dyka. Om alltihop känns som att det är indränkt i svett, ångest och feberdimmor så är det både meningen och sant. Även om jag skrev Z.I.N.K med tydliga avsikter, så kunde sällan texterna komma till utan att dippa ner i smärta. Melankoli är den lera som Z.I.N.K har formats med.

Mitt skrivande är långt ifrån de normala goda råd man kan komma. Jag skvätter inte ur mig 10 000 tecken om dagen. Jag gör ingen synopsis, eller håller mig till konsekventa spelregler.

På djupet är jag en känslomänniska och allt jag gör är format av känslor, skulpterat i känslor och vibrerar av känslor. Känslorna är näringen till orden på gott och ont. Om inte känslorna vibrerade med rätt melodi så kunde det gå veckor mellan en liten text till en annan.

Det är en tämligen enerverande förbannelse. Du är fjättrad och fången av dessa villkor. Så har det alltid varit, och så lär det troligen alltid förbli.

Till vardags är jag journalist och kan förstås inte syssla med känsloinspirerade texter, jag är piskad att klämma ur mig artiklar av allehanda slag. Det fungerar, men blir därefter.

En del har varnat mig för att yrket skulle förstöra mitt kreativa språk, vilket jag faktiskt inte märkt. Jag är bra på att hålla isär det, och när det finns läge försöker jag rentav smyga in lyriska toner i artiklarna, vad än chefredaktören må tycka om det.

Med detta kontrakt med min egen kreativitet så kröp takten med manuset ibland i en snigels hastighet och andra dagar skapades tre texter med skakande iver. Jag har låtit det ta tid. Länge tyckte jag att det fattades några pusselbitar till Z.I.N.K. Jag väntade tills de kom.

När manuset i stora drag var klart så kontaktade jag förlaget, och fick ett positivt besked.

I min tanke så var Z.I.N.K en slags kortroman, en samling texter med tema. Fragment av ”flash fiction”, ett begrepp som är tämligen okänt i Sverige. ”Flash fiction” kan i längd vara mellan tiotals ord till uppåt cirka tusen.

När Elisabet Norin fick syn på manuset konstaterade hon snabbt att innehållet är lyrik, då orden talar med ett bildspråk. Det var jag tvungen att medge vara sant.

Jag har alltid i person känt mig svårdefinierad och utanför kategorier, så jag vill härmed ändå hävda att Z.I.N.K är en textsamling i förklädnad av en lyriksamling, med ett ångande yttre och en kall kärna. Förebådande. Otäck. Vacker. Förrädisk. Men kanske är jag fel person att fråga. Jag vet ju inte riktigt vad jag skriver. Orden brukar stirra tillbaks på mig och undra hur de kom till.

Z.I.N.K var en födelse, och slutresultatet inte långt från den första grundtanken för tre år sedan. Den skriker till mig efter en uppföljare, vilket i sig inte är möjligt. I nuet så är skapandet åter i paus, jag har debuterat och vet inte riktigt vad som händer. Att vara traditionellt utgiven känns som en oerhörd ära, men också lite förlamande.

Efter ett boksläpp i Malmö finns det mest frågetecken, och jag är lite för introvert och blyg för att ta det i egna händer. Jag vill mest gömma mig bakom en gardin. Men jag vill samtidigt höra vad folk tycker. Jag vill se Z.I.N.K skaka om någons tillvaro. Det är den värd. Jag vill att någon känner på djupet och suger på tankarna.

Oavsett hur lång vandringen blir till nästa rader så är jag troligtvis inte klar med apokalypsen. Den finns ju trots allt här. I dig. I mig. Bakom nästa hörn. Om du inte tror mig så titta bakom din axel, se inte mot skuggan utan mot ljuset.

Där gömmer sig det osynliga, dammpartiklarna som du viftar bort, tankarna du har gömt, avsikterna du inte vill kännas vid, framtiden vi blundar för. Den tar sikte.

Linda Mankefors

 

 

Publicerat i boksamtal, boktips, författarsamtal, litteratur, litterär gestaltning, lyrik

Skrivandets hjärta – är läsningen

Sommarkursen Skrivandets hjärta är i full gång: just nu har vi en hemmaperiod med textläsning mellan de bägge träffarna. En ordentlig utvärdering väntar de åtta deltagarna efteråt och den kommer att ligga till grund för nästa omgång av kursen som är tänkt att starta i oktober. Är du intresserad av att utveckla din förmåga att läsa uppmärksamt och på så sätt förbättra ditt eget (och kanske andras) skrivande?

Hör av dig med en intresseanmälan (icke bindande) redan nu, mejla mig på elisabet /@/ elisabetnorin.se eller ring på 0708 418480.

***
Lite mer info här:

Vem riktar sig kursen till?
Detta är en kurs för dig som skriver romaner och noveller och som vill bli en skickligare författare, mer medveten om dina processer, styrkor och svagheter.

Vad kommer jag att lära mig?
Du kommer att lära dig modeller för närläsning av egna och andras litterära texter. Läsningen är öppen och prövande men du får även med dig konkreta frågor att använda i skrivprocessen. Du kommer även lära dig ta emot andras läsning, frågor och speglingar av din text. Du får nya tankeprocesser och stöd för lusten och glädjen i skrivandet. Dina nya verktyg och tankemodeller ger dig också riktning framåt för det ännu inte skrivna.

Hur kommer det att gå till?
Kursen sträcker sig över några veckor. Du får en kort introduktion via nätet, därefter kommer du till en första fysisk träff. Vill du komma någon dag tidigare och åka senare kan jag ge dig tips på bra boende i närheten. I mellantiden fram till andra träffen jobbar du med läsuppgifter för att öva dig i vår läsmodell. Du får också möjlighet att bolla tankar och infall med dina kurskollegor via nätet i mellantiden. Under andra träffen samtalar vi med läsningen som underlag.

 

Publicerat i Övedskloster, gestaltning, metodik & pedagogik, Skrivandets hjärta, skrivarkurs, textsamtal

Skriv ditt liv med qigong – INSTÄLLD

Buddha1Skrivarkurs 15-18 september inställd!

Med fokus i samlande och avslappnande qigongövningar öppnar vi för skrivandet och kreativiteten och de stimulerande samtalen om personligt liv, skrivande och läsande. Du får arbeta tillsammans med erfarna kursledare och lära känna de andra utifrån vår gemensamma längtan att skriva den personliga livsberättelsen. Kursen är alltså inriktad mot att hitta in i det biografiska skrivandet, men du har nytta av den även i ditt vanliga fiktiva skrivande.

Vi har våra pass – skrivande såväl som qigong – utomhus i den vackra historiska miljön på Övedskloster. Regnar det flyttar vi inomhus.

Vi ger tid för eftertanke och meditation. På kvällen tar vi promenader i omgivningarna, till Vombsjön eller i bokskogen. Vi avrundar varje dag med kvällsmeditation.

Inga förkunskaper krävs för att delta i qigongen. Har du svårt att stå och röra dig så går det jättebra att göra qigongen sittande. Ha kläder som du är bekväm i samt bra skor för promenader. Ta med sittdyna eller yogamatta att sitta på – jag fixar stol om det behövs.

I skrivandet:
Snabba, prestigelösa skrivövningar – för att dra igång det kreativa flödet.
Gestaltning, gestaltning, gestaltning – hemligheten bakom levande texter.
Att arbeta med minnesbilder.
Slipa språket – undvik klichéerna.
Hur du kan gå vidare efter kursen.

I qigongen:
En av qigongens grundtankar är närvaro, att vara medveten om hur man rör kroppen och hur det känns när man i långsamt tempo mjukt utför de olika övningarna. Passen kommer att bestå av själv-massage (do-in) och qigong-övningar. Övningarna är enkla.
Boendet på Stenstallet är enkelt men vackert. Alla våra måltider under dagarna ingår i kurspriset. Vi får maten levererad via catering under dagarna. Det finns alla möjligheter att få god och bra specialkost om du behöver det, bara meddela mig när du anmäler dig.

Kursledare är jag, Elisabet Norin, som bor i grannbyn Bjärsjölagård. Jag har många års erfarenheter av arbete med litteratur och skrivande som författare, pedagog och skribent. Margareta Svantesson, Kristianstad, leder våra qigongpass. Hon är verksam som kraniosakralterapeut och undervisar även i denna kroppsterapi samt har ett stort intresse av det kreativa skrivandet.

PLATS
Kyrkohuset vid Öveds kyrka, Kyrkovägen 60-16.

KURSTIDERNA
Samling torsdag 15 september kl 16 för incheckning och middag samt introduktion, första passet och kvällsmeditation.

Fredag 16 september – hela dagen med qigong och skrivande, kvällen tillsammans eller enskilt.

Lördag 17 september – som fredag.

Söndag 18 september – Vi avrundar vid lunch och skiljs åt cirka kl 13.

Max antal deltagare: 7, för den personliga upplevelsen.

Du som bor långt bort bokar och betalar ditt boende separat. Boende finns på gångavstånd här på Övedsklosters enkla men vackra Stenstall. (OBS – använd inte adressen på sajten för boendet!) Du pratar istället med eller mejlar till Ingrid på ingrid @ ovedskloster.com – eller ring 046-63002. Där finns 3 dubbelrum med två sängar samt 2 enkelrum, totalt 5 rum och 8 sängar.

Andra övernattningsmöjligheter finns någon dryg mil bort. Hör av dig till mig för tips.

Pris för kursen: 5.290 kr inkl måltider. Anmälningsavgift 1.000 kr och resterande mot faktura i augusti.

Kursen är en del av Litteraturrundan i Skåne 2016.

Kontaktuppgifter till mig:

THINK TANK Elisabet Norin
Postadress: Bjärsjölagårdsvägen 15
275 95 Sjöbo
tel 070 841 84 80 0708 4184
Besöksadress: Kyrkohuset,
Öveds kyrkoväg 60-16
Övedskloster
blogg www.elisabetnorin.wordpress.com
Facebook: www.facebook.com/TreEnklaRegler
Sajt: http://www.elisabetnorin.se
Twitter: elisabetnorin
Skype: emnorin

Publicerat i Övedskloster, Margareta Svantesson, Norin, qigong, Skåne, skrivarkurs

Säkert vårtecken på Nils Holgerssons naturbruksgymnasium

Hej, idag bjuder jag på något udda, inte alls mitt vanliga fält. Det är en nyhetstext, med ganska lokala nyheter, mycket typiska för årstiden. Skåne och landsbygden, som den jag är med de erfarenheter jag har: I love you!

Lördag 16 april är det dags för årets kosläpp på Nils Holgerssons naturbruksgymnasium. Traditionen med kosläpp har funnits i runt tio år och mellan 7000 och 8000 besökare brukar hitta till skolan den här dagen. – Det är ett trevligt vårtecken. Folk kör hit ända från Helsingborg och Landskrona, säger skolans ladugårdsförman Göran Thorsson.

koslapp1Det stora intresset tror han har att göra med någon form av nostalgi. Det är nu i princip bara en äldre generation som har egna direkta erfarenheter av ett liv med kor. Deras barn, som nu är föräldrar har inte någon egen anknytning, utan har fått den av sina föräldrar. De vill gärna ta med sina egna småbarn eftersom de vill föra upplevelserna och insikterna vidare i ytterligare en generation.

– Kossor tycks också röra vid folks hjärtan på ett alldeles särskilt sätt, säger Göran Thorsson. Vi har ofta förskolor här och vi förstår ju att personalen inte själva har någon erfarenhet, men det är mycket uppskattat att få komma hit.

Kossornas glädjehopp och rusningar under kosläppet är ett både spektakulärt och uppskattat skådespel. Skolan släpper ut fem kor i taget vid två tillfällen under dagen. Av de tusentals som kommer till kosläppet är det bara ett fåtal som kan se när korna släpps eftersom de flesta besökare helt enkelt inte får plats.

– Det brukar vara en väldigt glad och positiv stämning och atmosfär trots detta. Alla stallar är ju också öppna, säger Göran Thorsson. Så det går till exempel bra att gå in och klappa kalvarna.

Gården kommer att vara öppen hela dagen och här kommer att finnas aktiviteter för alla. Skoljordbruket med sina ko- och svinstallar står i fokus. Besökare kan även rida på ponny, men också åka traktor och prova olika maskiner.

Arrangemanget är ett samarbete med Skånemejerier och Tetra Pak. Det blir möjligt att smaka på produkter som ost och chokladmjölk och köpa mat i food trucks. Besökare som vill diskutera miljö, hållbarhet och återvinning kan göra det med såväl ostmästare och bönder, som representanter från Skånemejerier och Tetra Pak. Skånemejerier bjuder också besökare att tävla under rubriken ”Pynta en ko”.

Koraserna som skolan håller är till största delen svartvitbrokiga Svensk Holstein, tidigare kallad Svensk Låglandsboskap. Här finns också några SRB, Svensk Rödbrokig boskap, och några få andra raser. Det gemensamma är att de producerar mycket mjölk.

Foto: Skånemejerier.

 

Publicerat i Okategoriserade, Skåne | Märkt ,

Två svenska Kultur-Kardashians, medias roll, fel dress code och världsläget

Söndagsmorgnar är nog våra bästa morgnar här på landet. En normalmorgon är sen, långsam, med frukost och lyxigt prassel med Sydsvenskans helgprenumeration (alla tre dagarnas samtidigt). Läsning, mera kaffe, reflektioner.

Den här morgonen läser jag Marie Petterssons recension av Horaces (han är väl Horace med alla?) nya bok under rubriken ”Grymt, sa grisen” (lördagstidningen). Mannen läser Per T Ohlssons ”När ingen kliver fram” under Opinion (söndagstidning). Vi läser valda stycken högt, delar tankar.

I Per T Ohlssons text som är en analys av det politiska läget, framför allt i Europa, men även med en rejäl sväng till USA, jämför skribenten nutidens instabila nationer och bleka ledare å ena sidan, med det samtida gangsterväldet å den andra (välj väderstreck själv) och med hur det såg ut för några decennier sedan. Obehaget kryper fram ur texten. Världsläget är oroande.

Det handlar dels om vad jag själv just suttit och tydligen parallelldiskuterat utifrån en egen uppfattning om ett litterärt/kulturellt perspektiv, men även oron över vart vi är på väg, och med ”vi” menar jag världen i stort.

Per T Ohlsson skriver:

”Fördjupande bildning är satt på undantag, vilket ökar risken för att gamla misstag upprepas – av den enkla anledningen att ingen känner till dem.”

Igår, i en helt annan diskussion, nämnde någon att han läst en text där det tycktes som att skribenten trott att Auschwitz var ett koncentrationsläger i Tyskland. Inte Polen. Möjligen var tolkningen oklar, men likafullt. Oroande okunskap som slank förbi all koll. Varför denna obildning?

Varför bara selfies, varför denna generella narcissism?

Per T Ohlsson igen:

”Därav den pågående åternationaliseringen av ett Europa som tycks dövt och blint för mellankrigstidens lärdomar och EU-samarbetets betydelse för fred och frihet i en del av världen där krig och ofrihet har varit det historiska normaltillståndet.”

Medias roll blir under de här förhållanden än viktigare som granskare, återspeglare och förmedlare av vad som sker i nuet, medan vi sitter här, jag skriver – du läser, men också vad som hänt i det förflutna. Har hela nationer tappat sitt kollektiva minne? I december kom vi rakt in i en demonstration i Gamla stan i Kraków. Då hade svenska medier ännu inte uppfattat att den polska statens kontroll över media hårdnat. Någonstans bland alla krubbor med getter, folkvisor och vise män den där dagen hade dock några vaknat till över förändringarna och gått ut och protesterat, oroliga. Polen är ett land som stått utanför ekonomiska kriser, som haft en god tillväxt, som har en nutidshistoria med Solidaritet och Lech Walesa. Det är ofattbart skört, det som åstadkoms.

Men nu kom vi bort från Horace. Och givetvis Ebba och deras gemensamma byk. (I bakhuvudet snurrar ett roligt foto på Facebook, från en bokhandel där deras böcker står och grälar bredvid varandra).

Som våra egna Kultur-Kardashians fajtas de med varandra inför publik. Tidningarna recenserar – Horace och Ebba är ju parnassen inkarnerade. Media har under de senaste decennierna också förändrats, påverkade av snabba sociala medier, av jakten på Den Stora Nyheten, av stressen att producera text efter text. Vilken ohanterlig situation att recensera ett gräl! Är det här gestaltning eller privat och vad har hänt på riktigt, är det här en gris eller ett farväl till grisen? Blir det en recension av en person istället för en bok?

Som litteraturvetare har jag sedan årtionden haft en professionell respekt för deras arbete som forskare, lärare, författare, akademisekreterare. Ebbas avhandling om Moa Martinson – kvinna, outbildad, arbetare och älskad författare – var helt fantastisk och betydde allt för mig personligen vid den tiden. Den mötte ett likaledes fantastiskt motstånd från den gamla manliga kåren på de litteraturvetenskapliga institutionerna.

Därmed sagt: Ebbas och Horaces bägge böcker – så vältajmade i utgivning – skulle kunna vara det allra största kultur-prank någon kunnat föreställa sig. (Jag får ibland foliehatt – men brukar stå för det tills jag blivit överbevisad.)

Våra mesta parnasspersoner gör alltså ett gemensamt anfall. Skriker de ”Hoppa!” till media så hoppar media, tycks de tro. Riktigt så har det inte blivit, tycker jag. Alla är inte underdåniga. Ebba själv gav prov på, ska vi säga härskarteknik, mot den kvinnliga journalisten i Kulturnyheterna för några veckor sedan. Eller vad ska det kallas? Nedlåtande attityd sa vi förr.

Men som sagt: kanske är det här en gemensam satsning från de bägge och i själva verket sitter de bägge Kultur-Kardashians och fnittrar över ett glas Veuve Cliqcuot åt sitt funniest public prank ever och åt oss dumhuvuden som gått på det.

Jag måste medge att jag inte direkt blir sugen att läsa deras böcker. Men jag är fortsatt orolig. Över obildning, över översittare och snobbar, över ogenerösa politiska ledare (som sitter och fnittrar över ett glas?) och över konsekvenserna av de beslut som tas – eller inte tas – idag. Jag medger foliehatt och old school och att jag är en ogillande person som just förlorat intresset för ett par gamla förebilder.

Kanske dags att gemensamt kliva fram och säga att kejsaren är naken – eller i alla fall att hen har fel dress code.

Publicerat i Kardashians, Sydsvenskan