Mitt namn är Christine Henrich och jag har skrivit en bok

Christine Henrich, författare till romanen ”I skuggan av ett krig.” Foto: Thomas Brorson

Det blev en bok till slut av alla dessa texter som jag har skrivit, skrivit om och till slut har sammanfogat till en roman. Det började för många år sedan på en skrivarkurs på Skrivarakademin i Stockholm. Vi var alla en grupp nybörjare som drevs av lusten att uttrycka oss i skrift. Vi skrev och läste varandras texter. Vi träffades med jämna mellanrum för att tillsammans med skrivpedagogen ge och ta kritik av varandras alster. Det var under den här tiden som några kapitel i min bok såg dagens ljus. En del av dessa texter skrevs om många gånger, andra kasserades men med tiden växte texthögen.

Åren gick, arbete och andra intressen kom emellan men periodvis kom pennan och datorn fram igen. Högarna av texter blev fler utan att jag hade någon klar plan för vad som skulle ske med dem. Någonstans på vägen tog ändå tanken på en bok form. Jag gjorde aldrig någon synopsis, men eftersom texterna var inspirerade av ett verkligt händelseförlopp, fanns en kronologisk struktur i mitt huvud. Nu började arbetet med att foga ihop texterna till en sammanhängande berättelse.

Jag flyttade till Malmö och fick kontakt med Elisabet Norin. Det blev avgörande för mig. Hon läste mitt manus, gav mig konstruktiv kritik och uppmuntran. Jag inspirerades att fortsätta. I den vevan skickade jag manuset till några av de stora förlagen och väntade i månader på svar. Det blev refuseringar med standardsvar med undantag av något enstaka förlag som gav en mer personlig kommentar. Vid det här laget hade jag ändå kommit så långt att jag inte kunde ge upp. Jag skrev om, tog bort avsnitt, lade till andra och anlitade ännu en lektör. Återigen mötte jag goda råd och uppmuntrande omdömen. Kommentarer som ”en engagerande och spännande läsupplevelse” i utlåtandet tog udden av refuseringars nedslående inverkan. Mellan perioder då jag arbetade med manuset fanns det tider då jag lät det ligga och vila. Mitt manus låg i en övergiven hög i mitt arbetsrum men pockade på uppmärksamhet. Det blev nya tag och till slut kunde jag inte komma längre på egen hand. Jag vände mig till författarcentrums redaktörstjänst och Joakim Forsberg som åtog sig redigering av mitt manus. Det var än en gång ett värdefullt steg i processen. Jag fick fler goda råd till förbättringar och dessutom välgörande ord av uppmuntran som gav råg i ryggen.
I nästa steg fick jag kontakt med ett förlag som var intresserad att ge ut min bok i hybridform. Efter alla dessa år av skrivande, väntan på svar från förlag, refuseringar och misströstan har jag nu en bok i min hand.

Man kan fråga sig hur jag så envist kunde hålla fast vid mitt projekt. ”Storyn” var angelägen för mig och jag brann för att skriva ner den.  Att sedan erfarna skribenter, som Elisabet Norin, lektörer och författarcentrums redaktör uttalade sig positivt om manuset stärkte självförtroendet.

Min bok utspelar sig före, under och efter andra världskriget. Säkert kan det få många att sucka: ”en historia från andra världskriget, hur uttjatat är inte det?” Men som andra igen säger ”andra världskriget – det tar aldrig slut.” Nej, historier om hur enskilda öden påverkades under denna kaotiska tid tar inte slut, så länge det finns människor som minns och efterlevande som tecknar ner deras berättelser. Alla dessa livsöden skiljer sig från varandra och den ena historien är inte den andra lik.

Det har skrivits mycket om nazisternas dåd och judarnas fruktansvärda öden i Tyskland men min berättelse tar upp ett annat perspektiv, nämligen tillvaron för den vanliga opolitiska människan i Tyskland. ”En viktig berättelse som det inte har skrivits så mycket om tidigare” påpekade en av de professionella testläsarna som jag hade engagerat. Många historier från den här tiden har berättats ur offrens, hjältarnas eller segrarnas synvinkel men jag ville ge en röst till den vanliga tysken som levde ”på insidan” under nazitiden. Min bok berättar om människors fåfänga strävan att bevara ett vardagsliv ”i skuggan av ett krig” vid sidan om kampen att överleva, när tillvaron sattes på sin spets.

Tyskarnas skuld har engagerat många efter kriget men det har inte varit min avsikt att vare sig fördöma eller försvara mina karaktärers ställningstagande. I den verkliga världen är inte allt svart eller vitt. Det finns många nyanser av grått också i historier från andra världskriget.

Min berättelse utspelar sig för ungefär sjuttio, åttio är sedan men leder osökt tankarna till dagens krig med sönderslagna livsöden, städer i ruiner och oändliga flyktingströmmar. Historien upprepar sig och på så sätt kan en berättelse från andra världskriget kanske ha något att säga oss också idag.

För mig väntar en ny fas i det spännande författarliv som jag har gett mig in i. Hur kan jag få boken uppmärksammad? Jag har ju inte skrivit den för att den skall gömmas och glömmas men hur bär man sig åt för att höras i det litterära bruset? PR och marknadsföring är ett okänt fält för mig men jag antar att det bara är att ta nya tag in i en ny, okänd värld.

Boken går att köpa hos Whip Media, på Adlibris och på Bokus, samt hos din lokala bokhandlare.

Annonser

Om elisabetnorin

Skrivandet och läsandet är hjärtat i min verksamhet. Pedagogik och metodik faller in naturligt i det och är också ett ämne i sig.
Det här inlägget postades i berättande, boktips, författarcoach, lektörstjänst och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.