Kenneth Pettersson – barnboksförfattare

kenneth2Här berättar barnboksförfattaren Kenneth Pettersson om sin väg fram till författare med bilderböckerna om hunden Tjabo. Senaste boken kom i december och heter ”Tjabo och hans vänner på Dödskalleberget”. Så här skriver BTJ:s recensent om den:

”Styrkan i berättelsen ligger i vänskapen mellan hundarna och hur väl de samarbetar för att lyckas nå sitt mål. Alla hundarna har väldigt olika karaktärer och de resonerar med varandra på mänskligt vis, allt skildrat med mycket humor och värme.”

En barnboksförfattares syn på livet…

Att utmana livet och alla möjligheter  har alltid varit en utmaning för mig. Så långt tillbaka jag kan minnas har jag, ibland tillsammans med andra, utmanat ödet utan att för den skull tro på det och vara ateist.

Härligaste tiden i mitt liv var utan tvekan perioden 5-12 år, nyckelbarn med nya bekymmersfria äventyr varje dag. Dagis var inte aktuellt för mig eller mina föräldrar. Tonårstiden är ingenting jag minns med saknad, snarare tvärtom. Komplexfylld, dåligt självförtroende och medelmåtta i skolan fick bli mitt bagage under hela resan.

I 19-årsåldern vaknade jag och fick för mig att utmana livet på riktigt. Jag sökte all information som fanns gällande franska främlingslegionen, ”gå på sjön” och andra spännande jobb. Det slutade med att jag, nyss fyllda 21 år, stack till Kanada och jobbade som skogshuggare på Vancouver Island.

Så småningom förstod jag att det bästa sättet att klara sig här i livet var att ta tag i och göra allt det, som för en ung osäker man kändes jobbigt, inte fysiskt utan mentalt. Exempel på såna saker var att inte våga tro på sig själv, söka utmanande jobb, lära sig dansa foxtrot och gå på olika danshak i Stockholm, prata med och dejta tjejer, med andra ord: ta för sig.

Med betydligt bättre självförtroende var jag redo för livet. På min tid sökte man vanliga, enkla jobb i Dagens Nyheter och rubricerade, mer kvalificerade, i Svenska Dagbladet. Gula tidningen var också en möjligheternas plats med platsannonser. Världen med Internet och datorer hade jag sett i något program med Bengt Feldreich i Vetenskapens värld i SVT.

Åren gick och jag hann prova på minst 15 olika jobb innan jag fastnade i min längsta, sista och mest intressanta anställning, åtta år. Bland de udda jobb jag provade på fanns, bensinstationsföreståndare, jazzpubdelägare, kioskhandlare, ICA-handlare och egenföretagare i olika skepnader inom kommunikation, marknadsföring och försäljning.

1995 fick jag chansen att med tre andra killar starta upp en utmanare till Telia i Sverige, branschen telekom var avreglerad! Ett riktigt härligt äventyr som slutade med 122 anställda, 20 dotterbolag runt om i världen och tre by pass-operationer. Vilken resa, men det kostade på, ångrar ingenting.

2002, många år senare var jag på vippen att få träffa min skapare igen, bilolycka. Lyckligtvis klarade jag mig och fick en helt annan syn på livet igen, vad höll jag på med?

Några kloka barnbarn, har nu åtta stycken, tyckte att jag kunde använda konvalescensen till att skriva barnböcker och så blev det.

Tack vare mina barnbarn, min fru och min hund Tjabo började ett nytt liv. Otålig som alltid, satte jag mig på min kammare och fick på ett par månader ihop åtta råmanus, viss tid gick åt till besök med kognitiva terapeuter för att få ordning på min posttraumatiska stress.

Mitt självförtroende började återvända och jag skickade runt mina manus till de förlag som de flesta av oss känner till. Efter viss tid fick min självkänsla sig en knäck, alla manus blev refuserade. Shit, det här ska de få ångra. Jag ska ge ut mina böcker själv.

Hur gör man? Köpte och läste med raketfart ”Lyckas med bokutgivning” av Lars Ramble, Ann Ljunggren och Sölve Dahlgren. Första Tjaboboken tryckte jag som print on demand hos Publit, häftad, smal och svår att se i bokhyllan.

Hur säljer man om man i princip inte finns? Coop blev min första presumtiva kund. Lyckades få till en helg med signering och försäljning inne på bokavdelningen. Facit, ca 120 sålda böcker! Upptäckte rätt snart att de riktiga pengarna fanns på olika typer av mässor, julmarknader och hembygdsdagar som Sunnansjödagen.

Det här var ju kul, nu kör vi i gång med bok nummer två. Den tryckte jag genom ett svenskt företag i Slovenien och pallen hamnade, rätt som det var, utanför mitt garage. Nu var det dags att börja tänka lite större: hur ska jag bli av med pallen och böckerna? Min fru hade järnkoll på mig.

Vad får jag tjäna på boken? Hur mycket lägger bokhandeln på? Ut bland bokhandlarna och kolla vad som gäller. Svartvitt eller fyrfärg betyder olika priser.

Att skriva för barn är inte så enkelt som man kan tro. Barn har i regel inga pengar för bokinköp och det blir därför föräldrarna som läser på baksidan och eventuellt betalar. Man måste alltså tillfredsställa båda parter.

Syns man inte så finns man inte, så är det! Jag kontaktade lokaltidningen och de kom gärna. Det blev nästan ett helt uppslag. Lokalkändis över en natt, alla hälsade på mig och Tjabo, min hund. Nu gällde det att smida medan järnet var varmt. Coop tyckte det var kul om jag kom igen, men den här gången fick jag sitta utanför kassalinjen. Inte mig emot, mer pengar i min kassa, inget F-pris att ta hänsyn till.

Lokala bibliotek, förskolor och skolor blev min nästa målgrupp. Sen blev det Barnbokskatalogen, crowfunding via min nystartade FB- och hemsida. Googlade rätt mycket på ”hur blir man en författare” och fixade till en powerpointpresentation. Ringde sedan runt till skolor innan ”Internationella barnboksveckan” var aktuell i skolorna. Fick sedan komma och berätta för barn i årskurs 3.

Bästa uppskattningen för mitt jobb fick jag i februari 2015 när Statens Kulturråd via mail talade om att jag fått ett litteraturstöd för min bok ”Tjabo & vargarna”.

Inför min senaste bok, ”Tjabo & hans vänner på Döskalleberget” som släpptes i början av december, hade jag en ny handlingsplan – skapa efterfrågan – som visat sig fungera bra, mycket genom djungeltrumman. Jag åkte runt i Storstockholm och läste ur min näst senaste bok ”Tjabo & vargarna” för barn i åldrarna 6-9 år, totalt blev det ca 20 klassbesök innan jul. Parallellt med det hade jag bokat upp signeringstillfällen i närområden där jag hade läst min bok med olika bokhandlare, bland annat Akademibokhandeln.

Nu när skolorna börjat igen, så kör jag på med nya klassbesök och har som målsättning att hinna med 50 olika besök fram till slutet av maj. Högläsning är så viktigt och det är kul att se hur skolorna satsar på det i konkurrensen med läsplattor och mobiler.

Viktigast av allt är den glädje jag känner att jag sprider när barnen själva får upptäcka en värld med spänning, äventyr och glädje under en lektionstimme drygt. Inte minst viktig är den positiva energi jag själv får, när jag lämnar klassrummet efter att ha skrivit cirka 25 autografer och med en bunt härliga teckningar.

Kenneth Pettersson, tel 070 6001668
Facebook https://www.facebook.com/barnboksforfattarenkennethpettersson/?fref=ts
Hemsida www.kennethpettersson.se

 

 

 

 

Annonser

Om elisabetnorin

Skrivandet och läsandet är hjärtat i min verksamhet. Pedagogik och metodik faller in naturligt i det och är också ett ämne i sig.
Det här inlägget postades i boktips, författarsamtal, litteratur, skrivande, utveckling. Bokmärk permalänken.