Redan vid första kaffekoppen … i tiden eller utanför

Redan vid första kaffekoppen spårar det ur. Alltså före frukost.

Möjligen kan man skylla på bokmässebesöket i dagarna, att samtalet som maken och jag har kommer att handla om Litteraturen på ett mer storslaget sätt än till vardags. Men så är det ju söndagsmorgon.

Eller om det nu är Jens Liljestrands begåvade text med anledning av Ernst Brunners sista bok i en självbiografisk svit. Tiden har gått, men Brunner bestått, kan man väl sammanfatta. Men läs själv, det här är food for thoughts. Och Henrik Dorsin får plats.

Rätt snabbt därpå kommer vi in på en annan, välskriven och elak krönika, nämligen Patrik Lundbergs i Aftonbladet. Den bygger på en idé om ett personbyte mellan honom och Jonas Hassen Khemiri, denna sympatiska och gängliga figur  som skriver så jäkla bra i tiden. Blir Khemiri framtidens Brunner, funderar min man och drar vidare till Strindberg som ett exempel på någon som aldrig blev bekväm utan ständigt upphävde sig själv. För att inte tala om Dylan, fortfarande aktuell, ny – omstöper sig själv.

Sedan följer en diskussion om Kirkegaard, Ibsen, Lagerlöf – vildgäss och lame ducks, hur är uttrycket egentligen, wild duck? Är något lost in translation och vilka associationer skapas?

Därefter behövdes nytt kaffe. En bra morgon, helt enkelt.

Om elisabetnorin

Skrivandet och läsandet är hjärtat i min verksamhet. Pedagogik och metodik faller in naturligt i det och är också ett ämne i sig.
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.