Varför vi tar emot fristadsförfattare

Ingen har hävdat att författare ska ha ”förtur” i asylfrågor. Men faktum kvarstår att hoten mot författare och journalister ökar i stora delar av världen. Svaret på varför vi ska stödja dem är att det är just de som formulerar i ord vad många anser, känner eller drömmer men inte vågar säga högt som alltid är det totalitära krafternas första mål. Därför blir författare, journalister, bloggare och andra som arbetar med att sätta ord på andras drömmar och andras situation alltid levande måltavlor. Så har det varit under hela den mänskliga skriftkulturens historia. Klassiska författare som antikens Ovidius och medeltidens Dante var väl förtrogna med den politiska exilens praktiska och psykologiska problem och skrev några av sina viktigaste verk samtidigt som hemlängtan gröpte ur dem inifrån. Vi kan inte lösa exilens problem, men vi kan ge författare möjlighet att verka och samtidigt berika både sitt eget språk och värdstadens kulturliv. Och det är som bekant en gammal sanning att man genom att försvara andras yttrandefrihet också alltid försvarar sin egen.

Utsnitt ur författaren Ola Larsmos text på Kulturrådets sajt.

Om elisabetnorin

Skrivandet och läsandet är hjärtat i min verksamhet. Pedagogik och metodik faller in naturligt i det och är också ett ämne i sig.
Det här inlägget postades i fristadsförfattare, kultur, litteratur, solidaritet. Bokmärk permalänken.